jag har nog bara en riktig bästavän,och det är rebecka. hon känner mig bättre än någon annan. hon vet när jag mår dåligt. hon vet precis hur hon ska kunna prata med mig. hon får mig alltid att le. för vi är så sjukt lika varann, inte alls på utsidan men på insidan. vi har nästan alltid samma killproblem, hon förstår mig bättre än vad någon annan gör. hon får mig helt enkelt att vilja vakna på morgonen. Men nu har vi inte setts på allt för lång tid och det suger. saknar henne så satans mycket:(också har ja bott så långt ifrån henne och det har nog varit det jobbigaste av allt. men nu kommer jag hem igen och vi kommer ha så jävla kul tillsammans. jag längtar!
men det finns även sjukt många andra! lina,gabriella,frida,elina,sebbe och ni närmaste jag har haft nu på fosterhemsorten elr va man nu ska kallare.